Kronisk inflammatorisk tarmsjukdom kan indelas i två huvudgrupper – makroskopiska inflammationer dit ulcerös kolit, Crohns sjukdom och oklassificerad kolit (”IBD-U”) hör, samt mikroskopiska inflammationer (mikroskopisk kolit), dit kollagen kolit och lymfocytär kolit hör.
Incidensen av IBD har ökat. Från att tidigare ha varit en relativt sällsynt sjukdom har nu närmare en procent av befolkningen i Sverige någon form av IBD.
För ulcerös kolit är incidensen i Sverige idag omkring 15-20 fall per 100 000 personer och de flesta som insjuknar är mellan 15-40 år. Totalt finns uppskattningsvis ›30 000 patienter med ulcerös kolit i Sverige. Sjukdomen är lika vanlig hos män som hos kvinnor.
Även incidensen för Crohns sjukdom har ökat under senare år och uppskattas nu till mellan 5 och 10 nya patienter per 100.000 och år.
Studier har visat att tarmslemhinnans barriärfunktion är förändrad vid IBD. Bakterier, förändrade matvanor, virus, defekter i immunförsvaret samt ärftliga faktorer kan alla spela en roll för uppkomsten av IBD.
Vid ulcerös kolit angrips oftast enbart tjocktarmens slemhinna där sår och blödningar uppstår, inflammationen är som regel alltid kontinuerlig med början i rektum. De vanligaste symptomen vid ulcerös kolit är:
Crohns sjukdom kan drabba hela magtarmkanalen, från munhåla till anus och inflammationen sitter i hela tarmväggen. Ofta är inflammationen diskontinuerlig dvs att områden med frisk slemhinna finns mellan de inflammerade partierna. Crohns sjukdom kan även medföra fistlar, stenoser och abscesser.
Symtomen är:
För att ställa diagnos av Crohns sjukdom/ulcerös kolit görs en sammanvägning av kliniska och objektiva fynd. Anamnes, blodprover (blodstatus, CRP, albumin, S-natrium, S-kalium och S-kreatinin, elektrolyter, TPK , leverstatus med flera), faecesprover (kalprotektin, F-Hb, odlingar), endoskopi (koloskopi eller ibland enbart sigmoideoskopi) med biopsier samt i vissa fall ultraljud, ger tillsammans värdefull information.
Behandlingen av inflammatorisk tarmsjukdom beror på vilken sjukdomstyp patienten har, Crohns sjukdom eller ulcerös kolit samt svårighetsgrad och utbredning. Den består generellt av olika inflammationsdämpande läkemedel.
Vid ulcerös kolit av mild-måttlig svårighetsgrad är 5-ASA ofta bas-/första behandlingsalternativ. Vid svårare skov behandlar man också med kortikosteroider, både lokalt och generellt. Vid ulcerös kolit av måttlig-svår grad används även biologiska läkemedel för att påverka specifika steg i den inflammatoriska processen. Under senare år har det godkänts flera biologiska läkemendel samt även små molekyler (t ex. IL12/IL23-hämmare, S1P-receptormodulerare, JAK-hämmare).
Som underhållsbehandling av mild-måttlig ulcerös kolit, för att förhindra nya skov, används 5-ASA. Utan underhållsbehandling ökar risken för skov. Tiopuriner samt biologiska läkemedel och små molekyler används som underhållsbehandling vid måttlig-svår ulcerös kolit.
Vid mild-måttlig Crohns sjukdom, lokaliserat i tarmen och ej stenoserande/fistulerande ges ofta kapslar med lokalt verkande kortison i första hand, samt även systemiska kortikosteroider. Vid måttligt-svårt skov ges kortikosteroider peroralt eller intravenöst. Både biologiska läkemedel och nyare små molekyler är aktuella behandlingar vid Crohns sjukdom i det akuta skedet, samt även som underhållsbehandling med/utan tillägg av tiopuriner. Kirurgi används mer frekvent vid Crohns sjukdom.
För mer information kring behandling av ulcerös kolit och Crohns sjukdom hänvisar vi till Svensk Gastroenterologisk Förenings, SGFs hemsida eller European Crohns and Colitis Organisation, ECCO.
Källor:
-SWIBREG Årsrapport 2022
-Kane S. et al. Aliment Pharmacol Ther 2006; 23, 577–585
-Internetmedicin, Behandlingsöversikt Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), kronisk. 2023-10-31